Ibland undrar man ju om man är precis galen eller bara lite knäpp.. Stefan frågade mig om jag ville följa med och fiska på en av hans favorit platser.. Och jag tyckte att det lät skoj.. Nu visade det sig vara fiske efter sutare som görs på natten med napp-alarm (saker som piper när man får napp) vilket då innebar att vi skulle sova en natt i tält.. Men visst tänkte jag det låter ju skoj! Ska vi ta med hundarna? Ja såklart! Allihopa!
Jag hade frågat ut Stefan om platsen, hur det såg ut, om det var fint och mysigt! Och oh ja, det fanns klipphällar och en sååå vacker skog och det var sååå bra! Okej låter ju riktigt kul tänker jag! Han kan fiska jag kan traska i den fina skogen eller sitta på klipphällarna och läsa i solen.. Men ibland så verkar det som om alla som pratar svenska ändå inte pratar samma språk, eller så jag jag och Stefan helt enkelt olika uppfattningar om MÅNGA olika saker på denna jord.. Det verkar bland annat som orden mysigt och fint har väldligt olika betydelser i våra hjärnor.. 

Vi stuvar in allt i bilen och åker i väg.. Väl framme kommer vi fram till ett friluftsområde som är sååå fint! Härligt tänkar jag här kan vi vara! Men nej, vi ska minsann i väg in i skogen.. Det är bara en kort bit att gå.. Men även den kortaste lilla biten (ca 15 minuter) kan kännas som flera mil om man har tusentals kilo packning att släpa på..  

Vi går längs en vandringsled som är fin men efter en stund kommer vi allt mer in i någon slags urskog.. Det blir mörkare, lerigt och allt dystrare stämning.. Men vi konkar på, Stefan pratar på om hur fint (!) det är och visste du att det finns en foder plats för viltsvin precis där vi ska tälta.. VA? Viltsvin, där vi ska sova? Ja, stefan nickar och ser glad ut!

Efter en stunds konkande genom urskogen kommer vi fram till vårt mål.. Det är mörkt, dystert, sönderbökat av viltsvin, trasiga grenar och mossa överallt och det finns typ två kvadratmeter mellan några stora mörka spetsiga stenar (klipphällar enligt Stefan) där vi kan få plats med vårat lilla, lilla tvåmans-tält! Vi lämnar av allt vi bar på och traskar tillbaka för att hämta ännu ett lass.. Jag måste självklart släpa med en bur till Jax för att försäkra mig om att vi ska få någon sömn över huvudtaget.. Den lätta plastburen kändes så lätt hemma men efter några minuter över stock och sten börjar jag bittert ångra mitt beslut! Men men.. Det var väll bara att knota på! När vi väl har kommit i ordning med allting och övertygat Beat om att man INTE får bada här för att man inte ska fastna på kroken eller skrämma bort fisken så är det ganska trevligt! Jag sitter på en stol som sjunker djupare och djupare ner i dyn, äter godis och läser en bok om mord.. Hundarna ligger i "förtältet" och Spanar på Stefan som står i vattnat och fiskar och pllar med sina spön. Jax fick mat så fort vi kom fram sedan stoppade vi in honom i sin bur och han somnade direkt och snarkade hela natten.. Han var den enda som sov..

När det började skymma knölade vi in oss alla... Beat fick sova i "förtältet" men vi hade öppet in till oss så honom gick det ingen nöd på. Jag hade buren med Jax i vid mina fötter så jag fick ligga som en ostbåge. Guinness fick ligga vid Stefans fötter framför Jax bur, han ANDAS på mig suckade Guinness och skulle minsann INTE sova.. Tillslut rulade han ihop sig till en boll och alla somnade tillslut! Jax han bara snarkade!

När klockan är ca tre och det faktist är nästan helt kolsvart väcks jag av att Guinness morrar.. Jag ligger stilla en stund och lyssnar.. Då hör jag ljud utanför tältet det är någonting som rör sig, någnting ganska stort.. Och flera måste det vara.. Jag ligger blickstilla! VILTSVINEN ÄR HÄR! Jag ber en bön om att Guinness ska förstå allvaret och hålla tyst.. Jag andas så tyst jag kan medans jag lyssnar på ljuden utan för tältduken.. Jag hör att en av dem går ut i vattnet.. Jag tycker att ljudet låter lite bekant men är alldeles för rädd för att kunna tänka på vart jag har hört det förut! Efter en stund sträcker jag mig efter mobilen för att kolla vad klockan är och slänger samtidigt ett öga mot platsen där Guinness borde ligga.. TOMT.. Jag tittar mot "förtältet" men ingen Beat och då slår det mig! Det är inga vildsvin.. Det är bara Guinness & Beat som har smitit ut, Beat badar och Guinness lunkar runt tältet.. Guinness satt nog precis utanför tältet då han morrade och jag trodde att han var i! Vad han morrade på har jag däremot ingen aning om!

Jag ropar in hundarna i tältet och stänger igen det så noggrat jag kan.. Jax snarkar vidare och än så länge har vi INTE fått några fiskar.. Jag somnar om.. Några timmar senare vaknar vi med ett ryck.. Det fullkommligt skriker i ett av nappalarmen.. Vi har fått napp! Stefan kastar sig ut ur tältet.. Men nej! Det var ingen fisk! Det var Beat som hade rymt för andra gången denna natt och som hade simmat in i linan! Som tur var hade han INTE lyckas fastna på kroken! Vi somnar om och sover sedan en timme till, sedan går vi upp, äter lite frukost, packar ihop och beger oss hemåt!

Guinness i urskogen på vägen tillbaka till bilen på morgonen