En ödmjuk liten Sticks

Fotona är tagna av Reneé TACK!

Jag tror nästan att jag ångrar mig en aning.. Lätt som en plätt sa jag om att ha detta MONSTER till valp hemma i nån vecka eller två.. Stick, DUMT namn går inte att säga.. Stickan, Sticks, Monster, Odjur ja som sagt.. Kärt barn har många namn.. Hon är som en levande tornado i 23 timmar om dygnet känns det som men absolut värst är det att få henne att sova! Det finns just nu TRE sätt att få henne att somna..

ALTERNATIV 1: Håll fast henne i famnen, hur mycket hon än sprattlar och lever om.. Till slut somnar hon utmattat.. Sover gör hon så länge man sitter stilla som en staty.

ALTERNATIV 2: Stäng in henne i buren, stå ut med OLJUD i varierande lång tid. Hon skriker, gnäller, biter, skäller och krafsar HYSTERISKT tills hon faller ihop av utmattning och sover i timmar..

ALTERNATIV 3: Låt henne vara överallt, hets-leka, reta ihjäl de vuxna hundarna, tugga på allt, släpa runt på mattor och annan inredning och tillslut när hon nästan vacklar fram. Ta upp henne i soffan.. Hon somnar då nöjt med huvudet i mitt knä och snarkar sött tills man väcker henne..

Suck. Sa jag att hon var jobbig!

Vi har hälsat på några vänner som också har valp just nu.. En Irlänsk Varghund.. Spencer, 14 veckor.. Stor men söt.. Stickan tyckte det var sådär, men kunde leka med honom så länge han inte satte upp några tassar på henne.. Då vart hon vansinnig.. Temperament har hon i varje fall!

Jag och Spencer utställnings tränar lite..


Stor och liten.. Stickan tycker allt han är lite otäck!

Vi tränar lite smått också.. Sitt, ligg inkallning och förbudsövningar. Idag var det som om nån tryckte på en knapp och hon kunde minsann allting! Det är såå roligt att träna med lättlärda hundar!

Hittade en bild på mailen igår på Jax pappa Swag.. Lika är dom allt!
Jax är kanske inte riktigt är lika grov men det kommer hoppas jag.
Än så länge skulle han se ut som ett smalt litet streck bredvid sin far.
Foto: Inga Olsson TACK för att jag fick låna bilden!!

FÅRKLIPPNINGSKURS
Va roligt det var men tänk så mycket jobb! Vi har slitit oss trötta och somnat utmatade men lärt oss sååå mycket. Vallat som tokar gjorde vi dagarna innan och båda grabbarna har verkligen många gånger om bevisat att de verkligen fungerar som arbetnade vallhundar. 

Innan det var dags för alla klipparna att komma hade jag och Miche som uppgift att hämta alla fåren som han har utspridda på olika beten. Jax fick vara med och hämta tre lass och Beat två. Samla in får som inte blivit hanterade på flera månader för att sedan lasta dem i lastbil. Inga problem sa grabbarna. Däremot gjorde vi ett litet fel, vi skulle bytt hundar på av ställana för att verkligen underlätta för oss själva. 

Lite tokigheter händer ju och sker när man pysslar med djur. Ena betet är en halvö med berg, dalar och ängar. Där hade vi tänkt att Beat skulle få äran att samla ihop dem och så men det är bara det att han blir SPÄND när han kommer bort på nya ställen och därför tar han de första bästa djuren han ser och bara dem. Det vill säga att det tog oss en bra stund att få ihop flocken. Över berg, ner för breg, halka i mossa och kasta sig utför stup. Men tillslut var de samlade. Då bestämmer sig en tacka för att inte gå mer alls och övriga flocken kilar glatt vidare med Beat efter sig. Vad gör vi nu, de övriga är på väg bort i hög fart och hon vill inte gå alls. Miche tar med sig Beat och hämtar de övriga för att ta dem till den ensama tackan som jag fick stå och hålla kvar i koppel.. De brakar i väg genom skogen och där står jag och väntar.. Efter lite lock och övertalning får jag tackan att börja gå i rätt riktning och vi knatar på där genom ris och skog. Uppför en kulle bär det av och sedan kastar hon sig utför en slänt nedför ett berg. Jag har en tanke i huvudet: SLÄPP INTE KOPPLET! Så jag åker på magen efter tackan nedför berget. Som tur var var det mossa så jag skarapade mig inte så illa men slog i knäna ganska så rejält. Väl nere möter vi den övriga flocken och resten går som smort.     

Et av de andra betena är Yxbacken, Norrköpings skidbacke där några av Miches får går. Vi mer eller mindre sprang upp för svarta backen, försökte få tag i fåren.. Beat vart lite över ambitiös och vi tappade dem.. Ner för backen, upp för backen.. Miche skriker, jag skriker på Beat och vi springer efter fåren.. Och hux flux från inganstans får jag ett astma anfall och faller ihop i backen.. Där står vi eller jag halv ligger i acken och väser.. Miche tar med sig Beat och samlar ihop fåren och jag samlar ihop mig själv och tar mig ner för backen efter bästa förmåga med ett lamm under armen.. Det är farligt att VALLA minsann!


Klippkursen gick strålande, många duktiga och roliga människor. Jag lyckades med lite hjälp klippa ett får.. Tack Emil och alla ni andra i Gotland express gänget.. Jag tror att det finns på film.. Jag får se om det är något som jag vill dela med mig av.. *hihi*..

Men riktigt härftigt var det att se när de som verkligen kunde klippa får klippte ordentligt. Snabbt som attan och sååå jämt och fint. Jag hade träningsverk i flera dagar efter min omgång med fåret (det kan nog ha varit språng marchen i skidbacken som gjorde sitt också..)

Efter kursen var det mera jobb med fåren, sortera sortera och sortera.. Jag LADDAR om inför nästa års Kelpiemästerskap.. Erfarenhet kan inte vara fel..

BILDEN:

SANDRA vs. FÅRET
Foto: Torbjörn

Nu i helgen har det varit ÖSTGÖTA DAGARNA och jag har befunnit mig på Hejtorp Gårdsmejeri där de har haft öppen getgård med försäljning, getsafari, ponnyridning och vallhundsuppvisning. Den stog ju då jag och mina grabbar för. Det gick okej, bättre på söndagen än på lördagen då jag efter halva dagen stupade i sängen med total feberfrossa.. I med en piller mix och sedan var jag på benen inför söndagen. Beat fick hämta djuren dolt (man måste ju få styla lite) och sedan driva dem igenom lite grindar.. Vi prickade i stortsett alla trots press och hög fart. Nyttig tävlings träning! Jaxon fick visa vallhundens naturliga egenskaper och han fick hålla får utan kommandon.. Himlen sa han och fin flankade som bara han kan. STJÄRNA är han i mina ögon att ha med på sånt hära! Beat är helt enkelt bara för mycket.. han ställer inte till med något men jobbar som vanligt på som om det vore 13 elefanter som ska flytta sig och inte 6 små får. 

Jag har brytit en av mina principer i träningen av mina hundar.. Jag sa för länge sedan att jag ALDRIG skulle lämna bort mina hundar för träning men när jag var hemma en sväng mellan fårklippnings kursen och Hejtorp's Öppet huset tänkte jag att det var bra skönt att endast åka med en hund och jag frågade Miche och co om Beat möjligtvis kunde få stanna kvar.. Det fick han och när jag kommer tillbaka TVÅ (läs ordentligt nu endast TVÅ dagar senare) kan min border collie flanka på vissla. Jag har ALDRIG visslat på honom (annat än stopp och framåt) och Miche sätter dem på två dagar (jag bockar och bugar, du är gryyyymm).. Jag fick gåshud och var nära att gråta! Beat kan! (Det är bara jag som är dålig)..

Nu ska grabbarna få jobba lite till sedan blir det en hel del tävlings träning för jag har minsann kikat på lite tävlingar här i höst.. Nu ska vi sätta lite fart minsann.. ROLIGT!