Kelpiemästerskapet...
Besvikelse, bittra tårar på en härligt bra arrangerad tävling.. Ni förstår nog hur det gick..
Tänker inte skriva någon super lång (bort)förklaring, tänker inte försöka klura på vad som gick snett.. Tänker bara gråta några tårar och sedan snabbt konstatrera att det fortfarande är lika kul att träna hund, att han (Jax) fortfarande går som en gud, att jag fortfarande känner att han är hunden med stort H..
Indrivning i hanteringen = full pott men jag tror inte att startnummer 7 är vårt lyckonummer..
Foto: Karin Brännström
Många fina prestationer fick man se, jag känner någonstans att Working Kelpien faktiskt är på väg åt rätt håll!
Grattis alla det gick bra för!
Jag fick träffa Jax syster Blessie som gick novisklassen.. Vilken fin hund! Jag har just nu kommit på jag är TOTAL förälskad i små helsvarta kelpisar som går som tåget.. En sån ska jag ha någon gång..
Veam's Blessie
Nu i dagarna som kommer är vi gårdsvakt.. Det vill säga: hästar, hundar, får, katter, blommor och gud vet allt.. Men det är bara roligt.. Fyra hundar att träna också.. Mina egna och så två av Miches. Ska bli spännade!
Ja, jag tycker ju som jag sa att Jax är en härlig hund och går så fint! Så det är skönt att höra att du fortfarande tror på din underbara hund!
Ja. Du kommer igen nästa år och kanske några tävlingar innan, Han kommer bli jättefin med rutin och erfarenhet av arbete på din perfekta "arbetsplats".
