Igår när vi var i väg o hälsade på gamla vänner lyckades Jax göra illa sig i benet (trodde jag då).. Han haltade lite lätt och jag kände snabbt igenom honom utan att hitta något.. På kvällen (igår) när vi sedan skulle gå ut haltade han o fick inte följa med! Jag o Beat tog oss en lång sväng o sedan skulle vi gå o lägga oss.. Men nej! Beat skulle först kräkas.. Massor! Så i stort sett HELA natten har jag vid jämna mellanrum vaknat av det häliga ljudet av hund som kräks.. Beat tycker sååå synd om sig själv, och är ynklig o får självklart vila..

I morse haltade Jax riktit illa o jag tog mig verkligen för att kolla igenom honom nogrannare och ser man på! Ett 3 cm långt skärsår i stora trampdynan.. Hur kunde jag missa det? 

Jax är numera mycker bekymrad över sitt bandage och lyfter HÖGT på tassen då han går! Söt är han! Så det blir vila även för honom tills tassen läkt! Det som imponerar på mig är att han faktist själv begränsar sig själv för att han har ont! Han tänker likom på att han måste ta det lugnt! FRAMSTEG!