I morse var det uppe med tuppen som gällde.. Efter en fyra timmars lång bilresa till Färjestad Travbana (Karlstad) vad det dags för Vendi att springa lite.. Vi var i god tid (hör o häpna). Vendi gick i lopp fyra och jag passade på att ta ut hundarna på en sväng innan värmningen.

Jag hittade en härlig slinga i skogen där hundarna kunde springa. Jax hoppade runt i snön precis som vanligt och sedan hör jag bara en smäll som följs av ett knak och samtidigt ett skrik. I ögonvrån ser jag Jax försvinna bakom en snödriva (som visade sig vara en snötäckt sten) och jag ser fyra tassar sticka upp.. Jag går fram med tanken på att han redan är död och har brutit nacken..  Väl framme ser jag en livs levande Jax liggandes på rygg i snön med alla fyra tassarna i vädret..

Jag lyfter upp honom och vänder honom på rätt köl men han stödjer inte på sitt vänstra framben.. Det bara hänger och han släpar sig fram på tre ben. Efter några meter börjar benet fungera som vanligt igen och han går glatt vidare.. Mystisk eller vad? Han krockade ju bevisligen med stenen men var träffade den. Har hundar sånna dära ställen som vi har på armbågen som man får så ont och blir som paralycerad av tror ni? Mycket mystiskt är det i varje fall men Jax är precis lika glad som vanligt.. Märkligt..  

Bilden: En Vendi redo för start..

Tillbaka till travet..  allt flöt på fint med värmning och sedan var det dags.. Sämsta spåret ut men hon skötte sig sååå fint! Hanmande sist men när det var 800 meter kvar till mål styrde kusken ut henne i tredjespår och hon sprang förbi alla utom en! En andra plats! TOPPEN!

Glada var vi hela vägen hem trots att jag inte fick någon Non-Stop

Nu väntar sängen..

En Vendi i fullfart fint stryrd av Tony Wallin